Snart är det jul.
Vad innebär julen för mig?
Tokmycket släkt.
För mycket mat.
För lite slappa.
Flera olika tradititioner tillsammans med olika människor och platser.
Men ändå vill jag dit. Till den rödgröna högtidsröra som står där och ropar på oss lite längre fram i tiden.
Det allra bästa med julen börjar nu i dagarna. Advent. Mysigare månad finns inte på året hemma hos oss.
Ljusen, tomtarna, änglarna, dofterna, nejlikorna, mandarinerna. Och alla julskivorna som dammats av för året, icke att förglömma.
Planeringen av julklappar och andra små pyssliga saker.
I början av adventstiden har jag hav av tid. Massor av dagar finns att iordningställa allt. Hitta den där perfekta klappen och fila på rimmen.
Men..sen händer det nåt på vägen. Tiden liksom tar slut. Innan jag är färdig.
Den ljuva stämning som råder inuti mitt gamla julehjärta byts i ett nafs mot nån annan känsla. En mindre bekväm. Men som ändock får mig att röja järnet bland julpapper och glitterlim.
Jag hinner alltid.
Alltid.
Undra om julstressen i sig kan räknas som en viktig tradition värd att bevara?
