Hade ställt klockan på ringning men sov mig igenom alla snoozningar som den håller på med en timme. (Att mobilen snoozar sig själv efter en kort stunds ringning är föremål för ett eget blogginlägg tror jag. Åtminstone är det föremål för irritation!)Efter ytterligare en halvtimme vaknade jag och då hade sambon varit duktig och förberett lunchen redan. Jag fick panik. Inte för att lunchen var på gång utan för att jag hade en timme på mig att röja undan lite här hemma. Det är så praktiskt med besök emellanåt för då får man tummen ur att ta tag i saker som inte har blivit av. Som att lägga undan dynorna till utemöblerna som legat i en hög i badrummet och såna små fiffiga saker. Givetvis flyttades dynorna in i bastun. Ett sånt bra ”förråd” kan man ju inte bara låta stå tomt 
Nu har bastun varit ganska regelbundet använd här i huset under åren, men jag undrar hur många bastu (-n, -ar, -sar, -s ?) som enbart har som uppgift att lagra saker. Jag skulle tveklöst ta bort bastun och göra klädkammare därinne om det inte vore för att det är bra mysigt att basta mellan varven.
Under min snabbstädning så hittade jag några brev. Under en hög med reklam. De hade jag inte sett förut och gissa vem som fick sig en åthutning. Just det! Sambon. Som gjort så att jag inte sett att jag hade fått världens goaste lilla julhälsning med en julklapp i från Mileria. Goaste tjejen hade skickat mig ett pusselbitspepparkaksmått. (bara älskar svenskans långa ord!) Tack käraste du! Jag blev så himla glad!
Lunchen avlöpte väl. Nu är vi själva igen och innan operation dagsverke ska inledas med dagens etapp: ”Röja förråd” ska jag lägga mig och tokslöa i soffan. Och kanske kanske kommer det att smyga sig ner en liten pralin.
Eller två.
