Jultankar

Tålamodet ligger lågt idag. Långt under sulan.
Stressen däremot håller sig hög. Hög som tröskeln till vuxenlivet.
Jag ska vara ledig måndag tisdag nästa vecka och det är tur det. För alla. Jag ska vila, träffa vänner och släkt. Jag ska kramas, gå på casino, ligga i soffan och äta pappas goda lingonsill. Jag ska gosa med barn och prata med mina gamla morföräldrar. Jag ska sjunga lite för husbehov, jag ska äta mormors kakor och säkerligen bli arg och irriterad både en och två gånger på mina föräldrar.

Jag ska krama tomten, glädjas över givna julklappar och sakta pilla upp mina egna klappar och bli varm i hjärtat över vad familjen tänkt ut till mig.

Jag ska njuta av att ha en stor släkt och jag ska önska att jag var ensam. Jag ska tycka att vi gjorde rätt (inte för att vi nånsin funderade på saken) som åkte till norrland för att fira jul. Och jag ska tycka att vi borde stannat hemma i soffan. Bara vi. Jag kommer att yrka på att vi ska göra det nästa år. Och glömma det igen om några månader.

Allt kommer med andra ord att bli exakt som alla andra jular. Men ändå inte.

<3

Kära tomten – det här vill jag ha:

Hej tomten!

Jag har hört några rykten om att du inte finns. Men eftersom jag skriver till dig nu så antar jag att du begriper att du måste existera. Jag vet att det är lite sent nu..och att du antagligen har fullt upp med alla önskelistor som är inskickade av alla människor som är ute i god tid. Men du kan väl läsa mina rader iaf. Och kanske spara den till nästa år annars…ifall jag är ute ännu senare  inte kommer på något alls då.

Grodflickans önskelista för 2008

• En fin liten Dremel
• En svamptork
• Presentkort på Underkläder
• Lamineringsmaskin
• SPA-helg på ett underbart favoritställe.
• Gröna stora växter

Ja – jag tror att det var allt just nu.
Tack på förhand!

Vänliga hälsningar
Grodflickan – som har försööökt vara snäll hela året.

Pepparkaksbak

Ikväll har det doftat juligt här hemma. Det har kavlats och gräddats och slutresultatet blev fint, gulligt och smarrigt. Jag är galen i pepparkaksformar så det har blivit både kameler, åsnor, händer, fötter, taxar, änglar, nallar, fladdermöss, gitarrer, fioler och…..Grodor

  

I höstas köpte jag mina senaste tillskott i måttfamiljen, och det är min vän Herr Igelkott och det ståtliga stearinljuset. Det sistnämnda är verkligen oerhört fiffigt att ställa i ett glas och servera till glöggen. Företaget som gjort många av mina mått (däribland dessa två senaste) heter Änglar som bockar. De har ingen hemsida vad jag vet, men telefonnumret har jag om någon är intresserad. De tillverkar mått efter beställning också och är INTE dyra alls. 

 

Att vänta på en väntan

Snart är det jul.
Vad innebär julen för mig?

Tokmycket släkt.
För mycket mat.
För lite slappa.
Flera olika tradititioner tillsammans med olika människor och platser.

Men ändå vill jag dit. Till den rödgröna högtidsröra som står där och ropar på oss lite längre fram i tiden.

Det allra bästa med julen börjar nu i dagarna. Advent. Mysigare månad finns inte på året hemma hos oss.
Ljusen, tomtarna, änglarna, dofterna, nejlikorna, mandarinerna. Och alla julskivorna som dammats av för året, icke att förglömma.
Planeringen av julklappar och andra små pyssliga saker.

I början av adventstiden har jag hav av tid. Massor av dagar finns att iordningställa allt. Hitta den där perfekta klappen och fila på rimmen.

Men..sen händer det nåt på vägen.  Tiden liksom tar slut. Innan jag är färdig.
Den ljuva stämning som råder inuti mitt gamla julehjärta byts i ett nafs mot nån annan känsla. En mindre bekväm. Men som ändock får mig att röja järnet bland julpapper och glitterlim.
Jag hinner alltid.
Alltid.

Undra om julstressen i sig kan räknas som en viktig tradition värd att bevara?